Det finns en konstig språklig vana att kalla folk för tråkiga när de inte vill gå på krogen. Det känns som om även de som stannar hemma lätt uttrycker sig som "Jag är inte så roligt (idag/längre), så jag stannar nog hemma ikväll". Jag förstår inte uttrycket. De som går mycket på krogen tycker uppenbarligen att det är "roligt". Då tycker de förmodligen att det är tråkigare att stanna hemma (om en ska generalisera lite, det gäller så klart inte alltid). Jag har tyckt mig märka att många går på krogen mer när de är något yngre (!). Ofta förknippas det med att en då oftare är relativt obunden, inte har barn m.m. Kanske hänger det också, tänker jag, ihop med att kroggåendet är relativt nytt. Även om det rör sig om år, så känns det fortfarande spännande och givande att gå på krogen. Att bli full kanske till och med känns kul. Men, i ärlighetens namn så blir det mesta en gör mycket ganska tråkigt efter ett tag. En känsla infinner sig lätt av att situationer upprepar sig, att det inte ger samma kick längre, att en inte får ut så mycket av det längre. Då söker sig de flesta kanske naturligt till någonting annat.
Så är det väl rimligtvis även med kroggåendet. Det är alltså inte roligt längre. Vad är då roligt? Jo, kanske att stanna hemma. Kanske se en film. Kanske dricka vin med några vänner kring ett matbord. Kanske vara med sina barn. Det upplevs då som "roligt" till skillnad från att gå på krogen som upplevs som "tråkigt". Hur kan då de som inte går på krogen kallas tråkiga? De kanske är tråkiga i de kroggåendes ögon, som upplever krogen som "rolig", men i sina egna ögon är det ju de som är de roliga. De gör någonting de tycker är roligt, alltså är de roliga, och de som gör någonting tråkigt, som att gå på krogen, måste då rimligtvis vara de "tråkiga".
Dessutom måste jag erkänna att jag nog tröttnade på en hel del kroggående tidigare än många av mina vänner. För att träffa dem gick jag ändå med ut. Men jag var mindre sann mot mig själv än jag är nu, när jag i större utsträckning gör de saker som jag själv vill. Oftast vill jag inte gå på krogen, men då och då vill jag det. Jag vill gärna gå på teater, dricka vin med vänner runt middagsbordet och även umgås med mina barn. Även om jag självklart begränsas av praktisk verklighet ibland så är jag betydligt mer ärlig mot mina egna viljor nu för tiden än när jag var yngre. Jag deltar bara i sociala sammanhang där jag själv vill vara. Alltså har jag, i mina egna ögon, blivit roligare och roligare med åren. Förr om åren var jag betydligt "tråkigare" när jag oftare släpades runt i sammanhang som jag inte i första hand själv valt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar