Blev idag uppmärksam på en visst siffersammanträffande. En kompis till mig tyckte att jag skulle passa på att ta en trisslott. Hur då? undrade jag. Trisslotter har väl inte nummer? Ta den lotten i högen, förklarade hen. Alltså räkna till lotten med den placeringen i en hög av lotter. Jag svarade att jag knappast trodde att det har så tjocka högar, eftersom det rörde sig om ett ganska högt nummer. Nåväl, tanken på lotter och vidskepelser fastnade så pass i mitt huvud att jag när jag senare passerade en spelbutik gick in för att fråga hur många lotter de har i en hög. En av expediterna räknade igenom den tjockaste av buntarna och mycket riktigt var den inte tjock nog för att komma upp i mitt nummer. Så långt gott och väl. Men det som gjorde mig oerhört provocerad var att både personen som hjälpte mig och hens kollega stod och flinade åt mig hela tiden. Smågarvade liksom åt min konstiga begäran, trots att de utförde den. Vad tusan hade de att garva åt? Det är ju de som profiterar på folks vidskepligheter och aldrig slocknande drömmar om storvinsten! De om några ska fan i mig omhulda och vårda folks knäppa spelbeteenden eftersom det är det som betalar deras löner!
Det finns faktiskt få saker jag avskyr så mycket som lotter och tippande. Jag struntar i om folk säger att vissa kräver ett mått av skicklighet och att det bara hänger ihop med intresset för en sport eller liknande. Det är, förlåt mig att jag säger det, men rent skitsnack! Folk tippar för att de drömmer om att vinna storkovan. Försök inte inbilla mig någonting annat. Precis samma sak med lotter så klart, men där är längtan och önskan mer uppenbar. Och det missförstå mig inte nu, det är absolut inte folks längtan, drömmar eller förhoppning jag avskyr. Vi lever ju i ett kapitalistiskt samhälle. Mer pengar köper oss kanske inte lycka, men det köper banne mig rätt mycket. Kanske framför allt lyxen att slippa oroa oss. Och kanske lyxen att kunna lägga mer tid på något vi hellre vill ägna vårt liv åt. Klart alla vill ha! Det är ju så vårt system är uppbyggt. Det som får mig att må illa är hur mycket pengar det tjänas på dessa folks drömmar. Att till exempel Svenska Spel underbygger och eldar på folks drömmar genom att antyda att det skulle vara så "lett å vinne", i enda syfte att få folk att lägga delar av sina surt förvärvade pengar på lotter och tipskuponger. Att profitera på folks drömmar, genom att kräva pengar och ge absolut ingenting tillbaka.
Mest av allt avskyr jag Postkodlotteriet. Att bakom en fasad av välgörenhet tjäna miljoner själva och samtidigt tjata på folk så till den milda grad. Ta till alla de fulaste knepen som grupptryck och avundsjuka (alla dina grannar kommer att vinna och där kommer du stå med lång näsa). Fattar ni hur många som aldrig vinner någonting?! Fattar ni hur mycket pengar de tjänar på er?! vill jag bara skrika till folk. Det får mig att vilja spy. Och om Postkodlotteriet ringer mig en enda gång till tänker jag anmäla dem för trakasserier.
Ps. Min stackars kompis som råkade starta denna dagens lottfunderingar visste så klart inte hur jag känner inför branschen, eftersom det inte är åsikter jag luftar så ofta. (Jag har till och med haft bekanta som arbetat för Svenska Spel och hållit tyst.) Dessutom är hen en av de få personer jag känner som faktiskt vinner saker ganska ofta. Fast då i lotterier eller tävlingar, som jag anser är en helt annan femma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar