Den senaste veckan har jag skrivit två inlägg som jag ej publicerat än. 2 orsaker: dels lyckas jag inte riktigt formulera vad jag vill ha sagt (i det ena fallet) eller jag känner mig osäker om jag verkligen vill publicera det som jag håller på och skriver (några som står mig lite nära berörs av texten). Dels har jag så sjukt mycket att göra just nu så jag inte hinner med att ta tag i inläggen och lösa deras eventuellt problem. Jag längtar till nästa vecka när det blir lite mer tid en liten stund. :)
Apropå detta kommer jag osökt (?) in på en av de vanligaste kommentarer jag får nu för tiden: "Jag fattar inte hur ni småbarnsföräldrar hinner med! Jag har bara mig själv att ta hand om och jag hinner nästan inte med ändå." I mitt privata liv möter jag kommentaren, men inte så ofta längre eftersom många av mina vänner börjar bli lite till åren och majoriteten har antingen skaffat barn eller har fullt upp med annat i livet som tar minst lika lång tid. I mitt föreningsliv möter jag kommentaren då och då. Många som är engagerade i olika projekt och jobbar ideellt utanför jobb och skola upplever att de har fullt upp och fattar inte hur en även hinner med barn.
Största anledningen att jag fått höra kommentaren väldigt ofta på senare tid är att jag nyligen hamnat i nya sammanhang med betydligt många yngre personer som inte själva är i likande situation som jag. För dem verkar familjelivet vara en utopi som eventuellt ligger långt fram i tiden. Det konstiga är att på de flesta vanliga jobb med människor i blandade åldrar är det sällan någon som undrar hur en samtidigt hinner med barn. Det ingår ju mer eller mindre i det vuxna livet i ett land som Sverige - kombinationen jobb och barn. Varför skulle det vara svårare att till exempel plugga och ha barn? Plugg är väl som ett jobb, tänker jag.
Och vad gäller hur en hinner med mer än jobb/studier och barn så är svaret att en självklart inte hinner med övriga aktiviteter på samma sätt som om en inte hade barn. Det säger ju sig självt. Men sen finns det många saker som folk utan barn gör som de inte tänker på. Saker som att sova länge, vara bakis, träffa mycket vänner, äta ofta ute på restaurang, spela tv-spel, läsa många skönlitterära böcker, gå på bio och annat som en kanske skippar helt eller delvis när en får barn. Tiden finns mina vänner, det handlar ofta om hur en prioriterar. Och känns det viktigt att vara engagerad så är det det som får ta tid, i ställer för mysiga biobesök, till exempel. I slutändan är varje år med barnen annorlunda än de andra och på vissa sätt blir det lättare att få ut tid från familjen ju äldre barnen blir. Men, det är inte alltid en vill det. Vad kan vara bättre än en kväll lekandes kurragömma med hela familjen?
(Obs! Detta inlägg är avkapat. Det blev så långt så jag gjorde sista biten till ett eget inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar