Jag upplever att många inte trivs med att kalla sin partner för sambo, även då de de facto är sammanboende och inte gifta. Samtidigt finns det alla möjliga problem med andra ord också. "Kille" eller "tjej" kan kännas lite pubertalt, speciellt när ens partner passerar 40-sträcket och inte är så mycket "kille" eller "tjej" längre. De flesta som är ihop med någon av hankön är ihop med personer i åldern att de rimligen borde kallas män. Men att säga "min man" vilket kanske är helt korrekt, blir också konstigt då uttrycket lagts beslag på av de som ingått äktenskap. Är jag kvinna och säger "min man" så tas det lätt för givet att jag är någons "fru". Kanske kan uttrycket "min kvinna" användas, vilket jag tycker låter ganska fint. Men är det någon som gör det? Istället blir det lätt, när kvinnan går från att vara tjej, över till ord som "gumma" eller "kärring" vilket är tråkigt eftersom att det låter betydligt äldre och mossigare. När ska vi kvinnor få kallas kvinnor liksom? Min partner funkar ju, men låter väldigt byråkratiskt på något sätt när det används regelbundet i talspråk. Ändå är det nog det ord jag skulle använda om jag och min partner inte bodde ihop. Jag gillar också att det är könsneutralt. Livspartner säger några, men det känns långt och krångligt. Kanske skulle en säga "min registrerade partner" om en var registrerade partners! Haha, det vore roligt. Snacka vad folk skulle tycka en var högtravande då. :)
Jag undrar varför ordet sambo är så impopulärt. Känns är det för medelålders eller vad? Jag har kommit fram till att jag tycker mycket om ordet sambo. Det är en vuxna person som jag har ett förhållande med och även bor med. Vi är sammanboende, frivilligt för att vi älskar varandra. Jag tycker om att säga "sambo". Det representerar vårt gemensamma projekt; vår lilla mysiga familj som vi har tillsammans i vårt gemensamma hem. Vi är inte rumskompisar eller kollektivboende eller några som delar på hyran, vi är sammanboende = sambos. Dessutom är det könsneutralt, vilket också är bra tycker jag. Ju mindre vikt vi måste lägga på att stoppa in varandra i diverse fack desto bättre.
Hör till de som inte är särskilt förtjusta i ordet sambo. Har faktiskt inte reflekterat mycket över varför. Kanske för att det i mina öron klingar så känslolöst. Sambo. Sammanboende. Sambo mambo jambo.
SvaraRaderaJag känner ofta att det stockar sig så att jag nästan vill börja stamma när jag ska föra min sambo på tal. För som du skriver är han ju inte min man. Och min kille är han ju inte heller. Livskamrat tycker jag man kan använda när man är gammal men innan det tycker jag ej det är passande.
Vet eg. inte vad jag ville ha sagt med denna kommentar, men ditt inlägg var roligt i alla fall.
Jenny: Ja, det är ju uppenbarligen ett problem vad en ska kalla dem! :D
SvaraRadera"Min kvinna" låter i mina öron som uttalat av en lite äldre kändisman i någon av mormors damtidningar från 80-talet. Lite kletigt, sådär.
SvaraRaderaJag förstår inte heller vad problemet med "sambo" skulle vara. Perfekt neutralt och säger allt man behöver veta om relationen.
Fast jag gillade ganska mycket att övergå till att säga "min man", när vi gifte oss. Känns så … präktigt!
Malinka: Ja, min man låter om inte annat väldigt.. vuxet. :)
SvaraRadera