Ja, vi överklagade och bråkade och vädjade (och grät en skvätt inne på rektorns kontor, om jag ska vara ärlig - men det var INTE planerat!) och tillslut så lyckades de trolla fram en plats till vårt barn i skolan på vår gata. Tack och lov. Det känns som om en hemsk mardröm är över. Som om verkligheten är tillbaka på rätt spår. Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar