För den uppväxande generationens skull

I samband med nyss avslutade presidentvalet i Finland gick det en gullig historia om ett finskt barn som hade frågan om även killar kunde bli presidenter. Det hade ju aldrig hänt under det barnets levnadstid. Vi vuxna ler så klart åt historien eftersom vi vet hur världen ser ut "egentligen", och hur fortfarande relativt ovanligt det är med kvinnor i den absoluta toppen. Härligt, kanske vi tänker, att just det barnet ännu inte mött någon annan verklighet än just den ovanliga omvända. Förr eller senare kommer även hen så klart bli medveten om det tokiga i frågan. Men det jag tycker historien framför allt visar är hur snabbt invanda sanningar kan ändras och hur enkelt barn accepterar det vi säger till dem eller den verklighet vi låter dem uppleva. Det är som den här diskussionen kring ordet snippa (som min ordjustering förresten fortfarande inte tål utan genast ändrar till något annat). När jag först fick ordet presenterat för mig så kändes det väldigt onaturligt. Som en konstruktion, vilket det ju är! Det kändes konstigt att säga, men då jag snabbt blev informerad om syftet, trots att jag som vuxen inte upplevde det som naturligt, har jag konsekvent använt det sen dess i min kommunikation med barn. Och vet ni - dessa barn upplever inte ordet som konstigt eller konstruerat. För dem heter det snippa, och det var ju det som var hela poängen. Att ge barn (och vuxna för den delen) ett neutralt namn på det kvinnliga könet. Så som snopp. Förändringar som sker hos de barn som växer upp idag kan vara så radikal och omvälvande. Ett helt nytt språk, helt nya ord, finner mark och blir naturliga. Det samma kan självklart ske med beteenden, attityder, inställning till maktstrukturer, upplevelser av det egna jaget och dess möjligheter. Tänk vilken skillnad vi kan göra om vi verkligen tar barnens uppväxtvillkor och sammanhang, den verklighet de möter, på allvar. För att återgå till historien med det finska barnet. Vad svarar vi på hens fråga? Om vi skrattande förklarar att det är vanligast med män som är presidenter så har barnet lärt sig den maktstruktur som är rådande i dagens samhälle. Om vi däremot svarar att både män och kvinnor kan vara presidenter och sedan visar barnet att det är sant genom att under barnets uppväxt låta det se både män och kvinnor i toppositioner, ja då kommer det te sig helt naturligt för barnet. Oavsett om vi tycker det är onaturligt att kvotera in kvinnor eller sätta regler som varannan damernas. Kanske är det inte för vår skull, eller för dessa "damers" skull vi bör göra det, utan för den uppväxande generationens skull.