Idag är det första maj. Jag älskar första maj. Älskar! En del av min kärlek för första maj består av budskapet. Jag älskar talen om solidaritet, alla människor som går ut på gator och torg för att tillsammans manifestera för saker de tror på men även visa på att vi är så många som tror på kollektivets förmåga att tillsammans skapa bättre förutsättningar för alla. Sen är första maj också barndom. Så länge jag kan minnas har jag befunnit mig i någon form av demonstrationer på första maj, jag har suttit i barnvagn och hållit plakat jag ännu än ej kan läsa själv. Jag älskar ljudet av de gamla ramsorna, av bilderna, av massorna, av fanorna. Jag älskar Internationalen. Så är det. För mig är första maj en stor del barndomskärlek men även på senare år en förnyad viktig del i min ständiga protest mot det individualiserade kapitalistiska samhälle vi lever i idag. På första maj hyllar jag kollektivet och dess styrka, för att det står för allt det jag tror på i djupet av mitt hjärta. Ingen ensam människa är stark. Vi måste tillsammans göra förändring, vi måste tillsammans bestämma vilken typ av samhälle vi vill leva i. Vi är många, vi är starka. Och det ska vi visa idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar